Innerligt välkommen att få ett litet smakprov på en mystisk, gammal stormvind
Det första kapitlet i sagan om Cirkusprinsessan Cerise Citrustrind
som egentligen är en väldigt lång
DramaSagoSång
med rytm, rörelse och inte minst en hel del ordbubbel
och tungsnubbel...
Sagan om
cirkusprinsessan
Cerise Citrustrind
Jätten Dramas Land
Bortom horisontens avlägsna rand
i den väldiga, vilande jätten Dramas Land
som låg och flöt, drömde och njöt
där den slagit rot
mitt i ett väldigt stort
vattenfyllt klot
Vid Näsbergets fot
på jättens vidsträckta, vänstra kind
satt cirkusprinsessan Cerise Citrustrind
Ja, där satt hon nu så ensam framför en grotta så mörk
under en vinterkal björk
i sin vita dräkt
Långt borta var hon från både vänner och släkt
i den cirkusgrupp
där hon vuxit upp,
Cirkus Servis
Ja, nu var de alla någon annanstans...
Något tovigt och grått med lång svans
Men hon var inte helt ensam där, nej, bredvid henne precis
lite dold under gamla fjolårslöv, skräp och ris
låg visst också någon tovig liten grå med krullig svans
och kikade med blick så outgrundligt mörk och vis
Ja, just så där kolsvart
som den mörkaste natt
med ett enda glittrande stänk
av stjärnklart blänk
Vad var det egentligen för mystisk liten figur, undrade Cerise
och lyfte försiktigt bort lite löv och ris
- Hej lilla vän!
men du var mig en förskräckligt trasslig litet en
Vem är du, egentligen? suckade hon sorgset sen
och tystnade därpå som för att lyssna efter svar
Och som alltid för den som lyssnar noga, kom det ett såklart!
Ja, snart
visste hon precis vem den trassliga lilla figuren var:
Det var tydligen en slags grisråtta... - Närmare bestämt en kottråttgris
som hette Tovis!
-Ditt namn passar dig verkligen bra! Nickade hon då
samtidig som hon reste sig upp och började rappa strax därpå
för sin nya lilla kottråttgrisvän...
Cirkusprinsessan
Cerise Citrustrinds sång (kort version)
Jag heter Cerise
och förr var jag artist i Cirkus Servis
Men nu har jag lämnat min cirkusgrupp
där jag vuxit upp
Ja, nu är jag inte längre en cirkusprinsessa
med en fin silverkrona här, högst upp på min hjässa
Nej, nu är jag mest bara Cerise
Cirkuslivet blev ju ofta så svårt
ja, alltid måste vi träna så hårt
för att göra så där exakt precis rätt
Men för mig gick det tyvärr ofta alldeles snett
Ja, senast vi uppträdde blev inget alls rätt
Nej, det enda som då lyckades var entrén
Men så fort jag cyklat ut på cirkusens scen
på min cykel med ett hjul
som jag byggt själv och målat gul
och skulle börja jonglera med mina fina, små
tjugotvå
ägg jag målat lila, rosa, röda, orangea, gröna,gula och blå
så råkade jag köra på
något som stack upp
Ja, som ett litet, litet, litet, litet, litet gupp
vid den röda mattans yttersta kant
Så cykeln svajade till och alla äggen ur händerna slant
Ja, de landade alla i ett enda kras
på den röda mattan, som förstås blev.... rysligt hal
av ägg-geggan full
så cykeln slirade och välte omkull
och jag hamnade mitt i ett äggeggkalas
av kladd och trasiga skal!
Publiken skrattade och ropade både: Wow och Äckligt!
Jag skämdes såklart förskräckligt!
efter det blev jag också förstås
kallad in till självaste cirkusdirektören
Sören
von Kloss!
Han rekommenderade mig att lämna cirkusen för gott
Suckade nu vemodigt Cerise
och satte sig sedan ner igen
bredvid sin nyfunna, toviga kottråttgrisvän
som då plötsligt började blinka
många gånger ungefär som om den ville vinka
eller kanske bara säga nåt, - ja, kanske rent av: Tack! Eller bara: Hejdå!
Ja, för strax därpå
hördes plötsligt några mycket, mycket, mycket, mycket små
rosslande pip som blev till gurglande kluck
Därefter hördes bara en enda lång, djup suck
från råttans hals
Sedan hördes inte det minsta lilla ynka ljud alls
Nej, i stunden därpå låg den plötsligt bara där
bland alla löv och ris
alldeles precis framför Cerise
så stilla och stel utan minsta livsglöd
Var den död?!