Hej Kär vän!
Jag är ZenmästarSork Zen
Men en gång för länge sen
var jag bara
Sork Sen
som likt en ensam ton i den stora Omedvetenhetens skara
ständigt upprepade verser i offrets och förövarens sång
argsint, sorgsen, förtvivlad, ensam - på en och samma gång
Ja, pĂĄ den tiden var jag en av dem som mestadels, pĂĄ nĂĄgot vis
befann mig nĂĄgonstans i en grĂĄskalig livkris
Mitt i en form av storm där jag omedvetet använde de gamla strategierna "fight, flight eller freeze"....
Ja, inte sällan drogs jag med i ett högst tragikomiskt spel
som grundar sig pĂĄ att nĂĄgon annan alltid gjort nĂĄgot fel
Alla som deltar ägnar sig därför villigt åt att bråka, kritisera och klandra
Alla de som de kallas "andra"
Visserligen har alla och envar som deltar alltid rätt i sin kritik, såklart
Ja, för inga deltagare i det där spelet kommunicerar varken särskilt smart
eller tydligt och klart
Men mycket mening finns förstås i det ändå
Och så här i efterhand kan jag förstå
att jag där och då
lärde mig något viktigt som handlade om att få
djupare kontakt
Med en slags inre och lĂĄngt intelligentare Makt
jag där och då
ännu inte fullt ut lärt mig att koppla in mig på
Helt enkelt, superintelligensens kommunikationsmagi
Därför var det inte konstigt att jag inte kunnat känna mig fredlig, lycklig och fri...
Nej, som fastnaglad av egots maktlösa makt och ensamhet
kunde jag bara ana att det någonstans fanns en bättre verklighet
Men där och då trodde jag förstås att den mest handlade om
att bli rik
och unik
som ett troll
erövra yttre makt och kontroll
​
liksom skäll, ilska och gnäll
Att bara visa mig känslig, mjuk, öppen och snäll...
och hålla min päls ren och len
Tyckte jag dĂĄ var samma sak som att visa mig svag och klen...
​
Om den gången för länge sen
​